kukka

Idag fick Miljöpartiet med jättekort varsel höra att det skulle vara utdelning av material mot langning av sprit utanför Systembolaget i Gnesta. Själv skulle jag åka till jobbet och kunde inte ställa upp. Vad glad och stolt jag blev av att Kajsa Bergman Fällén  http://www.spenatmamman.blogspot.com/ och Kerstin Landin hade möjlighet att ställa upp!
Dessutom var det trevligt att alla partier kunde vara på plats!
Nu måste vi se till att arbetet i kommunen fortsätter genom att barn och ungdomar har vettiga fritidssysselsättningar och arbetet mot alkohol och droger.

Jag skrev i mitt tidigare inlägg om mod. På DN:s hemsida hittade jag det här:http://www.dn.se/blogg/fragainsidan

Vi är alla rädda ibland. Rädda för hav och mörker. Rädda för sjukdom och död. Rädda för höga höjder och spindlar. Men allra mest känns det som att vi är rädda för varandra.
"Nämen inte kan jag göra så här nu för tänkt om den och den får veta det!"
Dystra tankar. Ja, de kom till mig. Jag blev rädd när jag pratade med en 5-åring som talade om att "mamma slår mig". Jag blev rädd för det som jag såg framför mig.Jag blev rädd för att jag inte visste vad jag skulle säga och göra. Jag blev rädd för att barnet kanske var utsatt. Ja, det var det barnet sade, men han kanske menade på ett annat sätt? Jag kanske inte förstod rätt? "Det är bäst att inte göra för stor sak av sådant", var ett råd jag fick. Det är så vi tänker när vi är rädda. När vi är rädda för att själva hamna i "skottlinjen". Att någon ska bli arg, för att man gjort något fel. Anmält till soc. fast barnet bara menade "mamma blir arg på mig" och det inte finns något våld. Det kanske finns värre fall, jag borde kanske låta bli?
Jag har bestämt mig för att vara modig. Alltid. Lösa det som jag kan lösa. Rädd? Ja, jag tycker inte om att "råka illa ut" eller vara den som "gör fel". Men världen är grym där barn blir slagna.  
Jag ringde soc. i den kommun där detta gällde och sade precis som det var. Barnet sade si och så till mig, jag kan inte bedöma om det är sant. På soc. är de experter på sådana här fall. Jag lämnade den info jag hade.
Ingen stråkmusik spelade i bakgrunden, inga människor ställde sig upp en efter en i sådan där långsam "filmklappning" när detta var gjort. Jag har fortfarande ont i magen, för barnets skull (tänk om det är sant!) och för min egen (tänk om det inte är sant!) men jag gjorde det! Trots att jag var rädd.
Vi måste alla bli modigare.
Belöningen är att samhället kanske blir en bättre plats. Vi kan inte veta det med säkerhet. Vi har inga garantier. Ingen vacker musik i bakgrunden. Jag tror att det spelar roll att försöka. Att ha goda intentioner. Att försöka hjälpa.

Jag fortsätter att blogga denna vecka på: http://www.sn.se/valbloggar/gnestamp

Här: http://research.tendensor.se/research/gnesta/index.asp kan du svara på en enkät om Gnesta. Ett lätt sätt att påverka!

På morgonen åkte jag till Vårdcentralen för att ta bort de stygn jag har haft i huvudet. Det gick bra. Jag har nu kammat över min flint som fanns under det bandage jag hade :) Luggen fastspänd med ett spänne går alldeles utmärkt att använda som min lilla flintgömmare :D Som ni ser är jag inte riktigt allvarlig. Flint är jag på ett litet ställe men inget allvarligt! Däremot upptäckte jag på eftermiddagen att jag helt plötsligt fick röda prickar över hela kroppen som bara kom medans jag fascinerat såg på!!! Vad är detta?! Jo, efter besök på vårdcentralen konstaterades det att jag fått en allergisk reaktion på pencillinet jag ätit sedan operationen. Jag fick Kortison och någon annan medicin mot allergi (som jag glömt bort vad den hette) hos doktorn och även på recept. Jag kan nu konstatera att jag med min operation och alla turer alldeles snart har samlat ihop till ett högkostnadsskydd, utmärkt system men tråkigt att behöva "samla ihop till det" , eftersom det betyder att jag varit små risig ett tag nu!
Nu ska jag samla mig för att bara vara frisk framöver :)

Miljöpartiet i Gnesta växer sakta men säkert. Jättekul att fler och fler upptäcker vad bra vi är :) För att läsa på mer om Gnesta MP gå in här: www.mp.se/gnesta och där kan du även se hur du kan bli medlem, om du vill det!
En sak är säker, du är varmt välkommen!

Igår var jag och träffade Kajsa http://spenatmamman.blogspot.com/ det var jättekul att träffa henne och se att hon mår så bra :)

Idag är jag långsam i min start på dagen, har ätit långfrukost och vaknat sakta. Eftermiddagen och kvällen blir väl mer vaken hoppas jag :D

Här kan du läsa lite mer om framtidsmötet i Laxne http://www.sn.se/valbloggar/gnestamp
där finns också en länk till en artikel i ämnet.

Ikväll (14/4) håller kommunen  möte på Laxnegården kl 19:00. Det är ett "Framtidsmöte". Du kan läsa mer på www.gnesta.se

Idag bloggar jag på http://www.sn.se/valbloggar/gnestamp
Jag skriver om varför jag har engagerat mig politiskt. Kolla in!

Jag funderade lite på allt som hänt den senaste tiden och insåg att det mesta har kretsat kring sjukdom och kultur. Mest andras mående men också mitt eget huvud som opererades härmodagen och nu blivit inflammerat. Det är så extremt deprimerande att se andra må dåligt eller att göra det själv! Aldrig är det väl så viktigt att få vara frisk som när sjukdom finns med i bilden! Kultur är mitt sätt att bearbeta livet. Jag började min dag med att deppa över inflammationen, bandage på huvudet och mediciner men efter en rejäl dos av musikskapande med inspelning av en av Bengts (www.bengtsjoberg.se) låtar och eget skrivande mår jag toppen igen! Var och en av oss får väl hitta sitt sätt att bearbeta det som händer. Du kanske håller på med idrott, går promenader, lyssnar på musik eller något annat? Jag tänker också att det finns många som tyvärr tar till både alkohol och droger för att orka med sin vardag eller kanske det förlutna och det fungerar ju inte. Kanske lindrar för stunden men skapar bara nya problem!

Min rubrik sjukdom och kultur skulle ju också passa in på Landstinget! De viktiga frågor som avhandlas där är ju både sukvård och kultur :)

Mina betraktelser över den svenska sjukvården får tyvärr lov att fortsätta! Efter min lilla operation uppe på huvudet har det blivit en inflammation och jag har en bula i panna. Min man hävdar bestämt att det måste vara horn som är på fram :D
Nåja, jag var hos doktorn och fick betala 150 kr, vilket inte är så mycket tycker jag! Doktorn skrev därefter ut medicin som kostade 750kr. Hm.. och fortfarande måste jag säga att kostnaden är helt ok. Opererad, undersökt och medicinerad för lite över 1000kr, helt ok med tanke på vad det hade kostat om jag hade behövt betala hela kostnaden. Däremot hade jag väl hellre lagt pengarna på något roligt, men det är en annan historia :)

Igår var jag som bekant på Nyköpings Lasarett och gjorde en mindre operation (bild kan du se längre ner, för den som vill det :) För detta betalade jag 300 kr. Det är så jag vill att Sverige ska fungera. Det ska vara möjligt för alla människor att få den vård och behandling man behöver, oavsett inkomst. Jag har med intresse följt debatten i USA och är glad att Barack Obamas sjukvårdsreform gick igenom. Fler kommer att omfattas av de försäkringar som finns.
Det är bra att vi i Sverige fokuserar på att alla ska få vård och till en rimlig kostnad. Vi betalar alla för detta via skatten och det är bra att våra skattepengar går till detta! Det är lätt att glömma bort det hur bra det är förrän man själv behöver sjukvård.

Jaha, nu sitter man här. Nybandagerad (eller-vad-det-nu-heter) och känner sig som 50 år när jag ser bilden?! Idag var jag på Nyköpings Lasarett och tog bort en grop i huvudet. Halvt avrakad lugg (tror jag, har inte sett än) tre sprutor rakt in i skalpen och sen skar och brände doktorn allt vad han orkade. Meningen var att undersöka varför jag har haft en svidande och öm känsla precis vid en grop i huvudet. Doktorn såg att det var inflammerat och tog ett prov. Svar kommer om ett par veckor. Det finns ingen skäl till oro, själv känner jag mig mest oroad över min förstörda frisyr och det faktum att jag ska ta det lugnt två dagar, vilket är helt omöjligt med tre barn. Jag får inte lyfta tungt och ska vila så att stygnen inte går upp, inte min bästa gren, det där med att vila!
Nåja, en ny erfarenhet rikare, har aldrig haft bandage på huvudet tidigare :D

Nu kan du läsa politikerbloggar på SN (Södermanlands Nyheter). Alla partier i Gnesta är med och bloggar och Miljöpartiet har två representanter: Mikael Clemens och jag själv. Bloggarna hittar du här: http://www.sn.se/valbloggar

Det ska bli kul att blogga och jag hoppas att många kommentarer kommer in. Demokrati när den är som bäst tycker jag!

Jag har under de påskdagar som än så länge gått hunnit träffa en hel del släkt och vänner. Igår träffade jag mina förädrar och vi kom att prata om gamla tider. Dels skrattade vi gott åt det faktum att min pappa var del av en syskonskara på 11 barn och mamma hade 13 syskon! På den tiden när mina föräldrar var små var Finland ett land med stor landsbygsbefolkning och ekonomin var inte precis strålande. Min farmor Hilda hade alltså 11 barn och hade ingen varmvatten eller tvättmaskin att tala om. Det var utedass som gällde och kosten var inte särskilt varierad eller näringsriktig. Mormor Anna hade fött 14 barn och barnen sov skavfötters 4 och 4 i sängarna. Det fanns ingen värme i sovrummen och det var is på rutorna varje vintermorgon då min mamma klev upp sängen. Tiderna var annorlunda då men ändå slås jag av hur historien ibland har en tendens att gå igen. Min pappa berättade hur tidningen från den bygd han kommer ifrån skrev om byskolorna. Skolorna bygdes i slutet av 1800-talet och invånarna har sedan dess med jämna mellanrum fått kämpa för sin skola. Nedläggningshot har alltid hängt över de mindre skolorna till förmån för storskalighet och utflytt av barnen.
Pappa berättade också om att Hilda, min farmor, satt i socialnämnden i sin by ett tag och detta ger ju skäl till eftertanke! En kvinna med 11 barn, som måste värma sitt vatten, inte har tvättmaskin och alltid måste vända och vrida på varje peng satt i socialnämnden! Mina egna småbekymmer att orka få ihop livet med 3 barn bleknar plötsligt till intet. Kunde Hilda kan jag! Att engagera sig politiskt är ett mycket bra sätt att vara med och påverka det samhälle vi lever i.

Nu är det påsk igen. För mig har påsken sedan 10-års ålder varit en tid för eftertanke och sorg. Inte för att jag är särskilt religiös men för att livet har drabbat mig konstigt hårt under just påsken.
För 20-år sedan, mitt i påsken, gick min kusin bort under tragiska former och efterlämnade en nyfödd bebis. Då drabbades jag av livet. Hårt och skoningslöst, jag var förkrossad.
Nu i dagarna fick jag veta att Kajsa http://spenatmamman.blogspot.com/  har cancer och återigen påminns jag om livets grymhet. Att allt inte alltid är perfekt. Jag vill räkna med att allt kommer gå bra för Kajsa och jag, och många med mig, kommer att sända så mycket positiv energi och goda tankar att hon orkar med att kämpa sig igenom.
När sådant här drabbar påminns jag om glädjen att leva och finnas när allt är bra och alla får vara friska men också om det onda som måste levas igenom. Jag känner starkt att vi människor är en enhet där vi påverkar varandra mycket mer än vad som kan synas utanpå. Den du är och hur du mår påverkar mig lika mycket som jag påverkar dig. 
Påsken kommer jag att ägna åt eftertanke och sorg men också hopp, kämpaglöd, gemenskap och vänskap. Jag kommer att dela ut påskägg till barnen, och glädjas åt deras oförställda glädje över vad påskharen lämnat, träffa släkt och vänner, och äta gott och njuta av livet. För det kanske är det vi kan göra? Glädjas åt det som går och kämpa med det som slås emot oss?