kukka

Jag har under de påskdagar som än så länge gått hunnit träffa en hel del släkt och vänner. Igår träffade jag mina förädrar och vi kom att prata om gamla tider. Dels skrattade vi gott åt det faktum att min pappa var del av en syskonskara på 11 barn och mamma hade 13 syskon! På den tiden när mina föräldrar var små var Finland ett land med stor landsbygsbefolkning och ekonomin var inte precis strålande. Min farmor Hilda hade alltså 11 barn och hade ingen varmvatten eller tvättmaskin att tala om. Det var utedass som gällde och kosten var inte särskilt varierad eller näringsriktig. Mormor Anna hade fött 14 barn och barnen sov skavfötters 4 och 4 i sängarna. Det fanns ingen värme i sovrummen och det var is på rutorna varje vintermorgon då min mamma klev upp sängen. Tiderna var annorlunda då men ändå slås jag av hur historien ibland har en tendens att gå igen. Min pappa berättade hur tidningen från den bygd han kommer ifrån skrev om byskolorna. Skolorna bygdes i slutet av 1800-talet och invånarna har sedan dess med jämna mellanrum fått kämpa för sin skola. Nedläggningshot har alltid hängt över de mindre skolorna till förmån för storskalighet och utflytt av barnen.
Pappa berättade också om att Hilda, min farmor, satt i socialnämnden i sin by ett tag och detta ger ju skäl till eftertanke! En kvinna med 11 barn, som måste värma sitt vatten, inte har tvättmaskin och alltid måste vända och vrida på varje peng satt i socialnämnden! Mina egna småbekymmer att orka få ihop livet med 3 barn bleknar plötsligt till intet. Kunde Hilda kan jag! Att engagera sig politiskt är ett mycket bra sätt att vara med och påverka det samhälle vi lever i.