kukka

Ja, är det någon som bryr sig en varm och svettig sommardag om klimatet för det är väl så att de flesta njuter nu? Jag är inte så förtjust i när det är jättevarmt eftersom man inte kan göra något då.... Jag tycker inte om att bara slappa... Jag funderar på vart klimatdebatten har tagit vägen? Den känns inte alls lika het ;) Jag blir dock orolig av denna jättehetta, tänk om jag tvingas genom lida sådana här somrar framöver, inget för mig! Det är ju svåra problem i många länder som redan finns och som kommer att öka i takt med att vi förstör moder Jord, men det är kanske lättast att sätta sig in i sin egen närmiljö och de förändringar som kommer att ske där...  Vad tror ni ,kommer jorden palla för trycket från vår konsumtion och allmäna dåliga leverne?

Glöm vädret, det må vara regn och rusk.
Glöm semester, jag är "mammaledig"
Glöm resor utomlands, jag kör på Sverige och lite Norge och Finland förstås (ja det är utomlands men nära)

För mig är det viktigaste att vara tillsammans med de nära och kära. Umgås. Grilla. Äta glass. Hinna prata med alla. Blogga. Läsa böcker. Skriva på min skrivarkurs.
Jag bryr mig inte så mycket om vädret, mitt enda krav är att det ska vara varierande. Lite sol- men inte för varmt. Lite regn- men inte för många dagar. Lite vind- men inte storm.

Och en annan sak- släppa på alla krav! Livet ska vara lätt att leva både sommar-höst-vinter och vår!

Läste i Aftonbladet om en norsk kvinna som förstår att män föredrar thailändska och ryska kvinnor eftersom "de gillar sex och kan laga mat". Jag skrattar högt! Känns helt overkligt att det finns människor med så fåniga och korkade åsikter. Helt otroligt! Frågan är vad vill kvinnorna? Kanske finns det en lika stor variation bland kvinnor vad vi kan och vill som det finns bland män. Det flesta kvinnor njuter också av att "få sex" och att någon lagar mat åt de.
Känns skrattretande även om jag förstår att hon nog tyvärr menar allvar. Det är ju skönt för kvinnan med dessa åsikter att världen ter sig så enkel- ryska/thailändska kvinnor tycker om sex och att laga mat och de norska männen är passiva mottagare av detta... Fine men jag tror att människor har många olika sidor och känslor men det  finns förväntningar på både kvinnor och män som lätt blir till sanningar. Män ska vara kåta hela tiden och kvinnor såååå intresserade av att laga mat.

Jag är med i en facebookgrupp om Astrid Lindgren och varje gång det kommer ett inlägg därifrån är det med tårar jag läser det. Hon var en fantastisk författare, vilket vi alla vet, men jag tror att det inte bara är det som gör att jag och många med mig blir så påverkade av hennes ord. Jag tror att det är tankar på barndomen som väcks till liv när man läser Astrids böcker eller citat av henne. Jag hade en jättefin barndom men det är bitterljuvt att tänka på att det som fanns då är passé, kommer aldrig åter! Och så är det ju nu också, den stunden som finns här och nu är redan förbi, så ta tillvara den!

Mina favoritböcker av Astrid är Ronja Rövardotter och Mio min Mio

Till alla er som undrar över era 4-veckors bebisar som "inte kan vara själva en stund" eller "måste ammas till söms" eller "jag måste bära henne/honom hela tiden" = Bebisar behöver NÄRHET!!!!! Jag blir galen på alla mammor och pappor som inte fattar det! Det är stundvis jättepåfrestande att bära/amma hela tiden men bebisar behöver den närheten och tryggheten vi kan ge de. Hur ska man orka? Hjälps åt!!! Turas om (går inte med amningen men med bärandet :), se till det är många vuxna som kan hjälpas åt så mycket det går!
Om din bebis vill sova bredvid dig är det inte så konstigt för bara en stund sedan låg hon/han inne i mamman....
Kärlek före allt och det lättaste sättet att visa kärlek är att vara nära...
Kram!

Jag sitter här förskräckt och läser den ena nyheten efter den andra om hur barn far illa. Det är indragningar av ekonomiska medel till skolan, misshandel, barn som aldrig får en chans att bli vuxna.... Tårarna rinner inombord och bildar en klump i bröstet.
Själv hade jag dåligt samvete för att jag inte hittade min sons stövlar i morse nu när han ska åka på utflykt med sin klass. Jag kände mig som en slarv mamma när sonen får gå hela dagen med sina innegympa skor!
Men om man måste välja- vilket man kanske inte måste,men- jag är hellre lite slarvig men älskar mina barn mer än mig själv, mer än någon eller något på denna jord. Jag ser hellre att de vet att de är älskade och att jag gör allt för att de ska bli hela vuxna. Jag tror inte att min son får men av att gå i sina innegympaskor idag men kravet av att vara perfekt mamma kan göra att man tror det för en sekund, innan man läser och kommer på att det finns barn som inte har någon som månar om de, ingen som älskar och vägleder. Det är då jag gråter, för jag vet inte vad jag göra för alla de som inte har någon att älska?

Jaha, nu har jag en blogg, facebook och är också på Twitter, kanske är jag inte så bakom flötet som man kan tro :D Skämt åsido jag har en hel del tid nu när jag är mammaledig- konstigt nog!!- och hinner datta en hel del. Det är kul för då kan man hänga med i den stora världen även om jag mest håller mig hemma, förutom små utflykter med barnen...
Man känner sig med i ett större sammanhang vilket jag tror är viktigt så att man inte glömmer bort världen runtomkring....

Som rubriken säger, ska man tänka på sig själv först? Jag hörde om det här på radion att man borde lära sig att tänka på sig själv först och först då skulle alla som man älskar ha det riktigt bra. Frågar ni mig är det riktigt BULL!!! Jag tycker verkligen att vi tänker allt för MYCKET på oss själva och för lite på andra. Tänk till exempel när man får barn, "nej jag vill inte amma just nu så då får bebisen ta flaskan", eller "jag vill inte bli slapp där nere så jag vill inte föda vaginalt" eller "jag måste få egen tid (när bebisen är en månad)"
Vi borde lära oss allihopa att tänka på andra- särskilt barnen- först och sedan oss själva. Det är det ultimata! Det är för mycket Ego istället för empati.

Nu börjar det närma sig semestertider och vi sitter och funderar på vad vi ska hitta på. Vi bor ju på landet så för oss gäller att hitta någon stadsvistelse som är kul för dels mig själv och min man och våra tre barn som är 2månader, 5år och 7år. Vi har funderat på Åbo, Nådendal, Helsingfors eller något i Sverige. Kanske Norge? Tankarna snurrar.... Hur ska vi få ihop det så att det blir så smidigt som möjligt för lilltjejen, alltså kan vi inte sitta i bil i hundra timmar, och ändå kul för oss andra... Vi kan inte åka längre bort för jag är totalt passlös, jag vet att jag är helt lost i dessa tider men jag är finsk medborgare och det är så struligt för mig att skaffa pass....Tala om lyxproblem! Någon som har tips? Snälla dela med er!

Aftonbladet berättar om gaypingvinerna som adopterade ett ägg :) Ja, babylyckan verkar finnas både här och där. Hemma njuter jag av min goa 2-månaders knubbis som verkar vara inne i en växtpersiod just nu vilket innebär att hon "äter mig ur huset" ;) Jag ammar och ammar och ammar och därimellan försöker jag vila lite med att blogga till exempel. Nu när det är tredje barnet har jag ju lite koll på att det kan komma sådana här perioder då allt ändras från sov- och mattider till bajsningar med mera så jag hetsar inte upp så mycket vilket känns skönt.
Jag tänkte på gaypingvinerna... det måste ju vara så att de inte har så himla mycket koll på det här med hetero- eller homo, de bara diggar en annan pingvin. Något för oss människor att lära sig av tycker jag!

att vara människa... Vi har alla möjligheter att känna och tycka om allt det vi upplever men det gör också att vi kan hamna i konflikt med varandra. Jag är nog både konflikträdd- och orädd på samma gång. Jag vill gärna säga min mening, som här på bloggen, men samtidigt kan jag tycka att det är jobbigt att göra sig sårbar för andra männsikors åsikter. Jag har en gång bestämt mig för att jag kommer att fortsätta att vara känslig och utsatt för jag vet att det också ger mycket att vara öppen för andra människor. Jag vill inte vara tyst om jag tycker något och att knyta näven i fickan är inget för mig. Jag kan helt enkelt inte vara tyst inte ens när det kanske skulle gagna mig själv att hålla truten!

Jag är beroende av rutiner. Jag vill helst att allt är som det brukar vara för då trivs jag som bäst. Inga otrevliga överraskningar så som senare läggningstid, mat på fel tid eller störd dushning uppskattas! Jag undrar helt enkelt om jag är smått autistisk!! Vem annars tycker det är jobbigt när det inte blir som det brukar? Om jag nu ska vara helt allvarlig så är det nog så att jag tycker livet "flyter på" när allt är som det brukar och om det inte är så känns allt rörigt och osäkert. Varför tänker jag på det här nu då? Jo, i helgen hade vi gäster, vilket är supertrevligt men samtidigt blir allt annorlunda och jag fixar inte riktigt det utan att bli småpsyko... Vad göra åt det här? Inte mycket mer än att leva på och lära sig att ta dagen som den kommer... Eller?