kukka

av att höra alla tips, idéer och tankar som finns om bebisar. Det är skrikmetoder, 5minutersmetoder, napp/inte napp, amning/ersättning, bärsjal/vagn med mera...
Jag blir så förtvivlad av att föräldrar av idag är så osäkra att de söker sig till "gurus" som vet allt och kan allt om alla barn, att mammor av olika orsaker ger upp amning för att de tror att de inte har tillräckligt med mjölk, att föräldrar tänker mer på sig själva än sina bebisar och att bebisens väl och ve får ge vika för "om mamma och pappa mår bra mår bebisen bra". Det vill säga "nu känner jag att jag behöver en dag för mig själv från det att bebisen är nyfödd så då får pappan ge ersättning och det är ju också bra för jämställdhetenmammor" intalar sig själva just att "mår jag bra mår bebisen bra...." Visst missförstå mig rätt, jag tror inte att en bebis mår bra av en mamma eller pappa som är i fruktansvärt skick men de flesta bebisar vill ha sin mamma eller pappa nära och i början är det mest mamma. Jag är feminist men skulle aldrig ge avkall på bebisens rätt att få vara nära mig för att jag ska förverkliga mig själv just då när den är sååå liten och skör. Bebisen har faktiskt varit inne i mamman och behöver fortsatt mycket nära kontakt och så småningom kan både pappan/syskon/och mor-och farföräldrar spela en viktig roll men varför har alla så bråttom?! Man dööör inte av att vara med sin bebis mycket, din tid kommer då du kan vara allt det andra just du är...

Det är alldeles för mycket stress och jag önskar att alla tog lite mer ansvar över sina liv. Jag brukar nästan aldrig stressa och har märkt att det nästan är fult att säga till folk att man inte är stressad för då kanske man inte har något liv? Jag bryr mig inte vad folk tror men njuter av livet i smått och stort, jag är nära min familj och tar hand om mig själv när det är möjligt. För mig är det lyx att älska och att älskas!

Här ser ni tavlan på Nyköpings Lasarett på antalet nyfödda per dag. Den röda knappnålen på 2 april är för min dotter :) Jag önskar alla bebisar bakom dessa nålar en kärleksfull och omtänksam uppväxt!

Jag har funderat en hel del på vad som gör en människa till den person den är. Är det uppfostran, arv eller miljö eller allt detta i en härlig mix?
Jag har märkt att jag själv verkligen är en kontrasternas människa:

Är vegetarian- men rädd för alla djur
dricker inte alkohol- men tycker inte om organiserad nykterism
är feminist- men är gift och har tre barn, villa och två bilar
tycker sommaren är vacker- men är inte i extas över sol och värme
 
Och så vidare...

Vad gör oss till de vi är?
Vad vet jag, men det är ganska coolt att vi alla är olika :)

Idag hade vi namnfest för vår yngsta dotter. Vi har valt bort dop eftersom vi inte är så religiösa att vi kan stå för det som sägs under ett dop. Jag har väl min egen tro på väsen som vi inte kan se och min man tror inte alls på något "övernaturligt"....
Vi spelade en låt min man har gjort som heter "Min stjärna" och den finns på hans hemsida att lyssna på www.bengtsjoberg.se
Vi spelade också en låt som min andra dotter har skrivit (hon är 5år) och jag är superstolt !

Läs och njut:

 

Vers: Gräset är grönt

Blommorna blänker och har prickar

Träden är sköna

Solen är gul, fjärilarna flyger

 

Ref:Älgarna springer i skogen

Himlen är blå

Stjärnorna blinkar

Himlen är blå

 

 

Vi läste också två fina dikter och inte ett öga var torrt :)
Sedan fikade vi och tittade på trädet som vi har planterat till dotterns ära.
En jättefin dag blev det och en värdig ceremoni!