Påsk med eftertanke

Nu är det påsk igen. För mig har påsken sedan 10-års ålder varit en tid för eftertanke och sorg. Inte för att jag är särskilt religiös men för att livet har drabbat mig konstigt hårt under just påsken.
För 20-år sedan, mitt i påsken, gick min kusin bort under tragiska former och efterlämnade en nyfödd bebis. Då drabbades jag av livet. Hårt och skoningslöst, jag var förkrossad.
Nu i dagarna fick jag veta att Kajsa http://spenatmamman.blogspot.com/  har cancer och återigen påminns jag om livets grymhet. Att allt inte alltid är perfekt. Jag vill räkna med att allt kommer gå bra för Kajsa och jag, och många med mig, kommer att sända så mycket positiv energi och goda tankar att hon orkar med att kämpa sig igenom.
När sådant här drabbar påminns jag om glädjen att leva och finnas när allt är bra och alla får vara friska men också om det onda som måste levas igenom. Jag känner starkt att vi människor är en enhet där vi påverkar varandra mycket mer än vad som kan synas utanpå. Den du är och hur du mår påverkar mig lika mycket som jag påverkar dig. 
Påsken kommer jag att ägna åt eftertanke och sorg men också hopp, kämpaglöd, gemenskap och vänskap. Jag kommer att dela ut påskägg till barnen, och glädjas åt deras oförställda glädje över vad påskharen lämnat, träffa släkt och vänner, och äta gott och njuta av livet. För det kanske är det vi kan göra? Glädjas åt det som går och kämpa med det som slås emot oss?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0