kukka

Sommar för mig!

Sommar är: jordgubbar med vispad grädde, att inte frysa hela tiden (även om sonen påstår att jag skulle frysa i öknen :D , att livet är enklare (bara ta på sig skorna och gå ut), att läsa en bok på uteplatsen och att grilla.
Mina vegariska grillfavoriter är: halloumi, champinjoner, squashinlindad fetaost, majskolvar, paprika, tomat och till det en sås på creme fraiche med pesto eller vitlök och dill. Supergott!

Jag har haft en alldeles speciell och utvecklande vår. Först började jag på ett nytt arbete efter att ha varit både sjukskriven under min graviditet och föräldrarledighet.  Sedan har jag blivit ännu mer politiskt engagerad i Miljöpartiet och lärt mig otroligt mycket och blivit mer insatt i både valberedningsarbete, valarbete i stort, har varit på kongress och sitter nu i Barn- och utbildningsnämnden. Det hade jag aldrig trott för bara ett år sedan!
Musikaliskt har jag haft förmånen att ha forsatt att jobba med Bengt. Jag är hans manager och kan glädja mig åt att hans musikaliska karriär hela tiden går framåt. Snart kommer en ny skiva också där jag är med på ett hörn med sång och razzel.
Jag har under flera år gått kurser i kreativt skrivande vilket har gjort att jag nu sitter och skriver på ett eget projekt. Till min hjälp har jag min superbraiga coach Jenny Bäfving. Jag är lite försiktig här och berättar inte så mycket om vad projektet är för något men om det blir något mer kommer jag tala om det, lita på det :)
Samtidigt har jag tagit hand om mina tre gullisar och försökt jaga dammtussar och disk så gott det går men ärligt talat har hushållsarbetet nog inte varit så prioriterat ;) Däremot har jag delat min tid mellan arbete och föräldrarledighet och nu under sommaren är jag "bara" föräldrarledig. Mina bebisar är oftast med mig vart jag än går vare sig det gäller musiken, politiken eller skrivandet.

Alla dessa aktiviteter (förutom hushållsgöromålen;) har varit otroligt roliga och utvecklande. Jag har dock upptäckt att all utveckling innebär en viss smärta också. Om nu smärta är det rätta ordet. Att lära sig nya saker är sällan att halka runt på ett bananskal utan kräver en hel del arbete.
Därför tycker jag att min vår har varit intensiv, inte bara för att jag rent praktiskt gör mycket utan känslomässigt också.

Imorgon ska jag på releasefest för boken "Överenskommelser" av Simona Ahrnstedt. Det ska bli kul! Jag ser framemot att köpa boken som jag blivit så nyfiken på :) Omslaget är underbart och jag hoppas och tror att innehållet är det samma!
På tillställningen hoppas jag också att träffa min skrivcoach Jenny Bäfving. Vi har aldrig träffats tidigare så det blir ytterliggare en kul grej.

Jag läser i SN om Sverigedemokraterna. Kajsa Bergman Fällén skriver bra om den artikeln och även Mikael Clemens har tidigare behandlat frågan om SD. Personligen kom jag att tänka på hur det var förr. Hur mina föräldrar kom till Sverige och folk gick till andra sidan gatan när pappa kom gående. Jo, det var för att han är finsk, hur ofattbart det kan tyckas idag. Tydligen fanns en stor rädsla att min pappa skulle bära kniv och vara berusad, vilket han alltså inte var :) För så var det då, att man trodde att personer som var från Finland bar kniv, var konstant fulla, odlade potatis i köket och använde spisen för att värma upp köket till bastu. Hel snurrigt va?!
Nu oroar sig SD i SN att man får lära sig för lite gammeldans i skolan, tjohoo! Dessutom har man en hel del åsikter om muslimer som visar på ett otroligt hat.
För länge, länge sedan satt man i sin stuga och oroade sig för vad grannen gjorde. Man tyckte att grannarna minsann var underliga ocgh rent av farliga, sedan lärde man sig att folket i stugan bredvid kanske var ganska så lika en själv. Då började man oroa sig för grannbyn, "visst sjutton är de heltokiga i Laxne!" osv, osv, Du har nog anat min poäng. Världen är stor och kan verka skrämmande men den blir inte bättre för att vi är rädda. Jag känner mig inte så mycket finsk, inte heller så mycket svensk. Jag känner mig som Kukka och det får vara gott nog. Alla som vill bo i Gnesta eller Sverige är välkomna för min del!

Jo, under våren har olika listor dykt upp. Det har varit Sveriges kommuner, Kulturskolor och nu Miljö. Man kan tycka och tro vad man vill om undersökningar, självklart ger de inte hela sanningen, men jag anser att de i alla fall visar på en oroande tendens för Gnestas del. Gnesta hamnar nämligen långt ner på alla ovanstående listor.
Själv trivs jag mycket bra och skulle absolut inte kunna tänka mig att flytta, men jag ser också att det finns många saker som skulle kunna förbättras.
Exempel på förbättringar:

-bättre kollektivtrafik med fler avgångar till exempel till och från Laxne
- mellanstadium i ytterskolor
-mer av Kulturskola. Uttökad och mer spridd i kommunen.
-Mer närproducerad och ekologisk mat i skola/äldreomsorg och annan kommunal verksamhet

Jag har insett att oavsett hur dagen ser ut med väder och vind eller inbokade möten eller evenemang är vardagen med tre barn ganska tuff.  Att få vardagen att gå ihop och se till att alla är hela och rena, har ätit, varit ute och lekt är bara det ibland nästan övermäktigt. Det är helt enkelt som vuxen svårt att pussla ihop livet på ett bra sätt. När den ene ska sova, ska det förberedas mat till andra medan en annan snart ska gå och lägga sig och så vidare. Idag har jag försökt att städa och det gick väl bra förutom att det känns så deprimerande. Hushållssysslor måste vara det tristaste som finns! Man städar och sedan är det dags igen, lagar mat och sedan är det bara att börja med nästa måltid, det blir aldrig klart!
Låter jag lite frustrerad? Jo, jag är faktiskt det!
Vad gör man åt det?
Jag ordinerar mig själv, det jag alltid behöver, kultur.
Jag lyssnar på musik och hoppas att jag ikväll ska få tid att skriva eller läsa. Då vet jag den tunga känslan försvinner :)
Dessutom har vi bakat rabarbermuffins som vi ska ha till efterrätt. Mums!