kukka

Just nu är jag ju hemma med lilltjejen som är 7,5 månad men jag har börjat leta jobb så att hennes pappa kan vara hemma med henne också. Det är mycket olika känslor som väcks av mitt jobbsökande. Dels känns det spännande att leta efter något som är så viktigt som en arbetsplats. Man lever ju en stor del av sitt liv där och jag vill gärna att det känns spännande och roligt att gå till jobbet. Men sedan kickar verkligheten in och jag har märkt att det inte precis är så att det ringer massor av arbetsgivare hem till mig och erbjuder " ett fantastiskt jobb med korta dagar, hög lön, möjlighet att arbeta hemifrån och fantastiska villkor" :)
Det är arbetsamt att söka jobb. Dels fundera på "vem är jag, vad kan och vill jag" och få det att matcha med ett jobb.
Jag vill kunna använda det jag är bra på, hålla i trådar, organisera och planera och samtidigt ha ett välfungerande hemliv med familjen och hobbys.
Som den optimist jag är tror jag att allt är möjligt och kommer att sträva efter mina mål och samtidigt vara medveten om att söka arbete är en resa in i det okända som kan leda till nya spännande äventyr. All utveckling av den egna personen kan vara en utmaning, men jag tar den jättegärna!

Jag har som många andra föräldrar brottats med om jag ska låta vaccinera mina barn mot svininfluensan eller inte. Mina tankar har varit dels att jag oroat mig för att vaccinet inte ska vara tillräckligt prövat och att man inte kan ha de långvariga effekterna klara för sig och dels har jag tänkt på själva sjukdomen. Jag tillhör inte de som tror att det är ofarligt att få influensan utan tvärtom. Jag tänker på min farmor som hade flera småsyskon som dog på grund av spanska sjukan i början av 1900-talet... Jag vet att tiderna är nya nu (som många påpekat för mig) men jag tror att man inte ska ha en övertro till att sjukvården kan ordna allt. Blir mitt barn svårt sjukt (eller jag själv) är det inte alltid säkert att man kan få den hjälp man behöver och särskilt inte i en situation där en pandemi råder.
Jag har sökt information och pratat med många som är kunniga inom sjukvård och/eller läkemedelsindustrin och jag tycker det är otroligt svårt som förälder att fatta beslut om vaccinering eftersom dessa personer jag talat med ofta varit lite vaga och osäkra.
Min slutsats blev att sakkuniga personer och media ger en oklar bild av vad som är "farligast". Att ge sina barn ett vaccin som inte känns välbeprövat eller riskera svininfluensa är ett svårt och osäkert val.
Jag tänkte tillslut som så att "om något skulle hända mina barn efter en svininfluensa kan jag aldrig förlåta mig själv men att något allvarligt ska hända av själva vaccinet är inte troligt". Därför har jag nu tre vaccinerade barn här hemma nu och kan rapportera , så här ett par timmar efteråt, att inget verkar vara tokigt än så länge. Däremot har barnen lite ont i armen.