kukka

Jag är beroende av rutiner. Jag vill helst att allt är som det brukar vara för då trivs jag som bäst. Inga otrevliga överraskningar så som senare läggningstid, mat på fel tid eller störd dushning uppskattas! Jag undrar helt enkelt om jag är smått autistisk!! Vem annars tycker det är jobbigt när det inte blir som det brukar? Om jag nu ska vara helt allvarlig så är det nog så att jag tycker livet "flyter på" när allt är som det brukar och om det inte är så känns allt rörigt och osäkert. Varför tänker jag på det här nu då? Jo, i helgen hade vi gäster, vilket är supertrevligt men samtidigt blir allt annorlunda och jag fixar inte riktigt det utan att bli småpsyko... Vad göra åt det här? Inte mycket mer än att leva på och lära sig att ta dagen som den kommer... Eller?