kukka

Jag läser i SN om Sverigedemokraterna. Kajsa Bergman Fällén skriver bra om den artikeln och även Mikael Clemens har tidigare behandlat frågan om SD. Personligen kom jag att tänka på hur det var förr. Hur mina föräldrar kom till Sverige och folk gick till andra sidan gatan när pappa kom gående. Jo, det var för att han är finsk, hur ofattbart det kan tyckas idag. Tydligen fanns en stor rädsla att min pappa skulle bära kniv och vara berusad, vilket han alltså inte var :) För så var det då, att man trodde att personer som var från Finland bar kniv, var konstant fulla, odlade potatis i köket och använde spisen för att värma upp köket till bastu. Hel snurrigt va?!
Nu oroar sig SD i SN att man får lära sig för lite gammeldans i skolan, tjohoo! Dessutom har man en hel del åsikter om muslimer som visar på ett otroligt hat.
För länge, länge sedan satt man i sin stuga och oroade sig för vad grannen gjorde. Man tyckte att grannarna minsann var underliga ocgh rent av farliga, sedan lärde man sig att folket i stugan bredvid kanske var ganska så lika en själv. Då började man oroa sig för grannbyn, "visst sjutton är de heltokiga i Laxne!" osv, osv, Du har nog anat min poäng. Världen är stor och kan verka skrämmande men den blir inte bättre för att vi är rädda. Jag känner mig inte så mycket finsk, inte heller så mycket svensk. Jag känner mig som Kukka och det får vara gott nog. Alla som vill bo i Gnesta eller Sverige är välkomna för min del!