Jag blir ledsen...
av att höra alla tips, idéer och tankar som finns om bebisar. Det är skrikmetoder, 5minutersmetoder, napp/inte napp, amning/ersättning, bärsjal/vagn med mera...
Jag blir så förtvivlad av att föräldrar av idag är så osäkra att de söker sig till "gurus" som vet allt och kan allt om alla barn, att mammor av olika orsaker ger upp amning för att de tror att de inte har tillräckligt med mjölk, att föräldrar tänker mer på sig själva än sina bebisar och att bebisens väl och ve får ge vika för "om mamma och pappa mår bra mår bebisen bra". Det vill säga "nu känner jag att jag behöver en dag för mig själv från det att bebisen är nyfödd så då får pappan ge ersättning och det är ju också bra för jämställdhetenmammor" intalar sig själva just att "mår jag bra mår bebisen bra...." Visst missförstå mig rätt, jag tror inte att en bebis mår bra av en mamma eller pappa som är i fruktansvärt skick men de flesta bebisar vill ha sin mamma eller pappa nära och i början är det mest mamma. Jag är feminist men skulle aldrig ge avkall på bebisens rätt att få vara nära mig för att jag ska förverkliga mig själv just då när den är sååå liten och skör. Bebisen har faktiskt varit inne i mamman och behöver fortsatt mycket nära kontakt och så småningom kan både pappan/syskon/och mor-och farföräldrar spela en viktig roll men varför har alla så bråttom?! Man dööör inte av att vara med sin bebis mycket, din tid kommer då du kan vara allt det andra just du är...
Det är alldeles för mycket stress och jag önskar att alla tog lite mer ansvar över sina liv. Jag brukar nästan aldrig stressa och har märkt att det nästan är fult att säga till folk att man inte är stressad för då kanske man inte har något liv? Jag bryr mig inte vad folk tror men njuter av livet i smått och stort, jag är nära min familj och tar hand om mig själv när det är möjligt. För mig är det lyx att älska och att älskas!
Här ser ni tavlan på Nyköpings Lasarett på antalet nyfödda per dag. Den röda knappnålen på 2 april är för min dotter :) Jag önskar alla bebisar bakom dessa nålar en kärleksfull och omtänksam uppväxt!
Jag blir så förtvivlad av att föräldrar av idag är så osäkra att de söker sig till "gurus" som vet allt och kan allt om alla barn, att mammor av olika orsaker ger upp amning för att de tror att de inte har tillräckligt med mjölk, att föräldrar tänker mer på sig själva än sina bebisar och att bebisens väl och ve får ge vika för "om mamma och pappa mår bra mår bebisen bra". Det vill säga "nu känner jag att jag behöver en dag för mig själv från det att bebisen är nyfödd så då får pappan ge ersättning och det är ju också bra för jämställdhetenmammor" intalar sig själva just att "mår jag bra mår bebisen bra...." Visst missförstå mig rätt, jag tror inte att en bebis mår bra av en mamma eller pappa som är i fruktansvärt skick men de flesta bebisar vill ha sin mamma eller pappa nära och i början är det mest mamma. Jag är feminist men skulle aldrig ge avkall på bebisens rätt att få vara nära mig för att jag ska förverkliga mig själv just då när den är sååå liten och skör. Bebisen har faktiskt varit inne i mamman och behöver fortsatt mycket nära kontakt och så småningom kan både pappan/syskon/och mor-och farföräldrar spela en viktig roll men varför har alla så bråttom?! Man dööör inte av att vara med sin bebis mycket, din tid kommer då du kan vara allt det andra just du är...
Det är alldeles för mycket stress och jag önskar att alla tog lite mer ansvar över sina liv. Jag brukar nästan aldrig stressa och har märkt att det nästan är fult att säga till folk att man inte är stressad för då kanske man inte har något liv? Jag bryr mig inte vad folk tror men njuter av livet i smått och stort, jag är nära min familj och tar hand om mig själv när det är möjligt. För mig är det lyx att älska och att älskas!
Här ser ni tavlan på Nyköpings Lasarett på antalet nyfödda per dag. Den röda knappnålen på 2 april är för min dotter :) Jag önskar alla bebisar bakom dessa nålar en kärleksfull och omtänksam uppväxt!
Kommentarer
Trackback
