kukka

Just nu är jag ju hemma med lilltjejen som är 7,5 månad men jag har börjat leta jobb så att hennes pappa kan vara hemma med henne också. Det är mycket olika känslor som väcks av mitt jobbsökande. Dels känns det spännande att leta efter något som är så viktigt som en arbetsplats. Man lever ju en stor del av sitt liv där och jag vill gärna att det känns spännande och roligt att gå till jobbet. Men sedan kickar verkligheten in och jag har märkt att det inte precis är så att det ringer massor av arbetsgivare hem till mig och erbjuder " ett fantastiskt jobb med korta dagar, hög lön, möjlighet att arbeta hemifrån och fantastiska villkor" :)
Det är arbetsamt att söka jobb. Dels fundera på "vem är jag, vad kan och vill jag" och få det att matcha med ett jobb.
Jag vill kunna använda det jag är bra på, hålla i trådar, organisera och planera och samtidigt ha ett välfungerande hemliv med familjen och hobbys.
Som den optimist jag är tror jag att allt är möjligt och kommer att sträva efter mina mål och samtidigt vara medveten om att söka arbete är en resa in i det okända som kan leda till nya spännande äventyr. All utveckling av den egna personen kan vara en utmaning, men jag tar den jättegärna!